Fin vandring i en grönskande dal omgiven av höga toppar och glaciärer. De fantastiska vyerna gjorde så att man nästan glömde hur stenig och blöt denna sträcka var.
Efter en tältnatt vid Spiterstulen packade vi ihop bohaget och började traska mot Leirvassbu.
Perfekt vandringsväder med lite låga moln som hänger kvar kring bergstopparna.
Ut på tur, aldrig sur.
Stig eller bäck? Ingen vet.
Fortsatt blött. Jag valde att gå i mina trailskor, vilket resulterade i att det blev en hel del stenhoppning.
Tverråen med Styggehøe till vänster.
Rakt fram ser vi Store Urdadalstinden 2116 m.ö.h.
Över de värsta forsarna fanns det broar.
Om man ändå hade tagit GORE-TEX-kängorna…
Tungan rätt i mun. Stavhopp har aldrig varit min starkaste gren.
Ungefär halvvägs. Kyrkja 2032 m.ö.h. är svår att missa.
Ett vad.
Visbreatinden 2234 m.ö.h.
Ungefär en timme från Leirvassbu började det regna.
Men vi var glada ändå!
Gud visade oss vägen till Leirvassbu.
Smørstabbmassivet i bakgrunden.
Äntligen framme. Kvällsaktiviteterna bestod av torkskåp och torrmat.