Via Pionerruta
- Tid: ca. 11h
- Avstånd: ca. 14km
- Höjdmeter: 950
Falketind är ett berg beläget i södra Jotunheimen och sträcker sig 2067 m.ö.h. Den vanligaste rutten upp till toppen kallas för Pionerruta och kräver glaciärkorsning samt en del klättring grad 2-3.
Vi valde att tälta vid Tyinholmen, ca 30 minuter bilväg från starten till Falketind. 100 NOK per tält per natt gick det på.
Det arrangeras även guidade turer från Tyinholmen till bl.a. Falketind för den som är intresserad av det.
Turen började med ca 1 km grusväg och sedan ytterligare 1,5 km vandring upp till glaciären.
Låga moln på morgonen. Till vänster om sjön syns parkeringen vi utgick från.
Solen trycker på och molnen börjar lätta.
Färden på glaciären upp till insteget var ganska problemfri till en början.
Efter ett tag visade det sig att vi hade tagit sikte på fel riktmärke och trasslat in oss i den krångligaste delen av glaciären. Insteget till Pionerrutan var några hundra meter till höger om där vi ursprungligen trodde att det var.
Men vi var glada ändå och såg det som ett tillfälle att öva på våra glaciärskills.
Väl uppe på klippan tog vi följe på ett annat replag som såg relativt självsäkra ut. Efter första pitchen kom vi dock fram till att “så här svår kan inte Pionerrutan vara”. Vi traverserade ca. 50-100m till höger och fick det bekräftat, vi hade klättrat fel. Runt hörnet var det betydligt flackare och det var även här den guidade turen befann sig. Bilden ovan är i början av klättringen på Pionerrutan.
Andre- och tredjeman på glatt humör.
Det fanns en del lätta partier där det bara var att promenera.
Vissa delar valde vi att säkra för att sedan klättra löpande när det var sträck i repet.
Sista biten upp till kammen var lite brantare och förtjänar nog klättergrad 3.
Uppe på kammen. Nu var det bara lite vandring och scrambling upp till toppen.
Fin utsikt mot Stølsnostinden.
Mot toppen låg det kvar nysnö som hade kommit under natten.
Tjoho! Toppen av Falketind 2067 möh.
Utsikt från toppen.
Nu var det bara att ta sig ner igen.
Istället för att rappellera valde vi att nedåtklättra. Tidskrävande och stundvis krångligt.
För att undvika alla svårnavigerade sprickor valde vi en annan väg tillbaka över glaciären.
Lite brant mellan glaciären och klippan, men till slut hittade vi ett bra ställe att gå på.
I bakgrunden någonstans syns Pionerruta.
Solen på väg ner bakom Falketind.
Trött och ont i fötterna. Hade kunnat konsumera min egen vikt i gifflar.
Slutspurten mot bilen i kvällssolen.
Trött och nöjd efter 11 timmar på språng.